Detta är ju typ en blogg. Värt att (inte) tänka på?

Vi har anlänt till hotellet i Stockholm och inköp av chockladkalender och skumtomtar är gjort sedan länge
#livetleker

Vi är o rockar till sånna dära flintkransar.

jag är ju ingen hajfena på höger och vänster.
härom morgonen noterade jag ett mycket peppande talk gällande denna osäkerhet då jag zappade bland tv-kanalerna.
må hända att upphovskällan kan ifrågasättas.
iaf, Nalle Puh menar på att om man tittar ner på sina två tassar så vet man att när man har bestämt sig för vilken som är höger, så kan man vara säker på att den andra är vänser.

glasklart. 
om man skulle ta tag i det med körkort snart då.

Jag och syrran har alltid mobbat morsan och farsan en aning för det faktumet att vi som barn aldrig ägde några videofilmer.
Typ inga filmer iaf.
En hyllning-Fotbolls VM 94, Djungelboken och Yrrol. Det var utbudet i vår videohylla.
Inte så kaxigt.
Morsan och farsan menar på att vi aldrig var särskilt intresserade av film så de filmerna räckte gott och väl.
Det var säkert så oxå men det är ändå kul att driva med dem angående detta. Vi påpekar gärna för dem vilka bestående men vi har fått till följd av denna filmunderstimulering.

När farmor en dag berättade att Sara, vid fem års ålder, stolt berättat att hon hade fått två dry martinis i födelsedagspresent, ja då kände vi ändå att uppståndelsen vi givit vårt miserabla filmliv har varit befogat.
Syrran hade fått två DALMATINERgosedjur på fem års dagen. Dry martinis drack de för fullt i filmen Yrrol. Sara fem år "blandade ihop" orden.
Sara fem år kanske inte borde ha sett Yrrol.
Men Sara fem år hade dock inget val ty Fotbolls VM 1994 hade redan setts etthundratre gånger och Djungelboken dubbelt så många.

Är i Växjö.
Hälsar på syrran över helgen.
Vi ligger i soffan?!
Är totally slutkörd efter bara 1,5 dygn i staden.
Vi skrapar nu triss o dricker rödvin.
Tänker att om vi kollar i kors är det större chans att vi vinner.

....och obeskrivlig känsla av saknad.

Tummen upp.
Då är jag ännu ett steg närmare Brasilien.
Landslaget oxå så klart.

På tal om landslag så skapade vi landslagsklass på lördagens bowling.
Vi värmde upp hos mig, gjorde vår performance på citybowlings för att sedan avsluta med att vimla runt i ngn sorts trött segerfest på Harrys. Vem som vann själva bowlingen är ngt oklart. Det var 11 personer som kunde ta hem segern samtidigt som det var 11 personer som efter spelandet påstod sig ha tagit hem just den segern.

Så här i efterhand så kan väl jag gå med på att om jag inte vann så kan jag sträcka mig så långt som att jag kom två.
Slutdiskuterat.

Låt oss säga att du har vaknat vid exakt 05.40.
Du har tittat på klockan, konstaterat klockslaget och sedan, fullständigt omedveten om vad som komma skall, myst ner dig under täcket och somnat om.
Allt är fridens.
I 4 min, tydligen, för sen ringer väckarklockan.
OCH DU FÖRSTÅR INGENTING.
VAR VEM HUR HAR DETTA GÅTT TILL?
Sen börjar det sakta sjunka in.
Det är på riktigt.
Du ska upp och jobba.
What a unpleasent suprise.
Vilken trälig insikt.
När man inte har varit beredd.

Det är lite såhär jag jobbar med han väckarklockan numera. Vi har glidit ifrån varandra, glömt bort vad vi betyder för varandra.
Jag är sällan i behov av han längre.
Jag jobbar natt för det mesta, ja pluggar.
Det kräver inga irriterande pling pling pling innan 07.00.
Nu påminde den jäveln mig om hur mycket jag hatar att inte vakna av mig själv.

Puss och kram.

Ja kan köpa att inte "Harrystaxi" finns i ordlistan.
Det kan jag.
Men finns "Harrysstalkers", ja då kan jag inte riktigt köpa det längre.

Lite så här jag har jobbat med mig själv angående mitt plugg den senaste tiden. Detta för att jag egentligen ska få tiden att räcka till bland annat jobb, renovering, nöje.
Det håller inte riktigt längre.
Jag kan inte komma på fler djur.