Detta är ju typ en blogg. Värt att (inte) tänka på?

från och med NU har jag lovat mig själv att aldrig mer håna den lite äldre befolkningen när de inte förstår sig på den springande tekniska utvecklingen

jag ska inte längre rätta mormor när hon frågar om jag fått hennes SM ( hon menar SMS)
jag ska inte längre mobba pappa när han för femtioelvte gången frågar hur man får över korten från kameran till datorn
jag ska inte längre sucka när tanten före mig i kassan frågar hur man drar sitt bankkort för att kunna betala med det
jag ska inte längre skrika på mamma när hon trycker bort mig när jag ringer
jag sak inte längre flina när gubben i vårt hus frågar hur torktumlarn fungerar (det finns två knappar, extra torrt eller stryktorrt)

anledningen till detta löfte var att jag häromdagen stötte ihop med ett äldre par i 80 års åldern som satt och väntade på tåget. De satt på bänken bredvid mig och drack kaffe. Eller rättare sagt försökte. Deras stora problem var hur man dricker ur Pressbyråns kaffekopppar.
De kunde inte, för allt i världen förstå sig på hur det skulle gå till.
Det hela slutade med att de gav upp och slet av locket.
Sådärja sa gubben och började dricka

Om det kan te sig omöjligt att förstå sig på hur man dricker ur dagens moderna "ta med" koppar så är det nästan straffbart att begära att de ska hänga med på hur man förstår sig på moderniteter som datorer, telefoni med mera. Så det är nog bara att göra sig tillfreds med tanken att det tar lite längre tid för vissa att förstå sig på saker och ting.
Så med andra ord fram med lite tålamod och förklara snällt för sjuttonde gånger hur ett USB fungerar. Tillslut kanske hissen når ända upp och faktsikt stannar där så du slipper förklara samma sak igen.
Kämpa på!

Hur väl jag lyckas med detta löfte återstår att se, drabbar andras osmartheter mig själv för mycket så är det möjligt att löftet kommer att svikta.
Men jag ska göra mitt bästa, man ska ju inte kasta sten i glashus och påstå att en själv har den vassaste kniven i lådan alla gånger.