Detta är ju typ en blogg. Värt att (inte) tänka på?

Vaknar och det är en aning oklart.
Tittar bort mot soffan och tycker mig se att det är ett genomgående tillstånd även bland de övriga nötterna.

Fest igår. Fest idag.

Malm är här och snart kommer även grabbarna. Finbesök från östgötaslätten.

Superweekend.

Har länge fascinerats av karln och samtidigt ställt mig frågan "hur i helvete" angående mysteriumet....Silvio Berlusconi.

Såg denna bok i bokhandeln nyligen och kanske kan man komma närmare ett svar på sin "hur i helvete" fråga efter att man läst den.

Har redan läst ett par kapitel och min fråga har faktiskt redan börjat klarna en aning. Något som oxå tenderade att klarna eller snarare konstaterades efter ett kapitel var "jag måste vara gammal".
Författaren tar i boken upp olika aspekter och faktorer som kan förklara varför Italienarna röstar på mansgrisen Berlusconi.....en av faktorerna sägs vara Italiens motsträvan att vilja hänga med i utvecklingen.
Man tar datautvecklingen som exempel och jag citerar:
"så sent som för ett par år sedan stod datakunskap fortfarande på skolschemat för italienska låg och mellanstadiebarn."
O helvete....jag gick minsann i skolan på den tiden då datakunskap fanns med på schemat.

(ps. Japp, klockan för inlägget stämmer. Kan inte sova. 05.52 och ja har redan hunnit lyssna till en P3 dokumentär, bloggat och lyssnat igenom spotify listan "vardagsmys". Låt mig somna nu. ds)

........printa på i all oändlighet med anledningar till varför det är så jävla gött att uppsatsen och den pararella monsterkursen kan läggas till historien.

exempelvis.....det är fantastiskt gött att sluta drömma om välfärdsinrättingar, det är oerhört skönt att sluta associera precis allt med ens uppsatsämne, det är obeskrivligt gött att slippa plugga en tid då man egentligen inte är ämnad för de

M E N

det är faktiskt lite sorgligt oxå

Kommer att sakna alla bloopers som fått oss att nästan kissa i brallan.
Kommer att sakna det lilla småfnisset till skadeglädje som smög sig fram när någon utav oss slog i knät i balken under bordet.
Kommer att sakna att höra antingen mig själv eller någon annan fylla i med ett "dududududud" efter att man uttryckt what the fuck (ni fatta låten va?).
Kommer att sakna "kötta på" alternativt "fläska på" taktiken.
Kommer att sakna en Cissi som kommer inspringande i hallen med en kaffekopp i handen och hojtar "Hallå, ja är här nu".
Kommer att sakna känslan "ååhhhh, vi är snart klara, hur bra är vi inte".

M E N

mest av allt är det ändå bara jävligt gött att ha det klart

för det jag kommer att sakna är egentligen bara DE och DE är inte inlämnade och klara, DE är mer än kvar och DE kommer att vara kvar.
med andra ord - vi kan kötta, bloopa, kissa i brallan, småfnissa, dududududud:a utan uppsats - vilken lycka.

Nu ska jag öva lite på mina smörarskills, kanske baka en kaka eller något. Våra närmaste vänner är huvudopponenter till vår uppsats och jag känner att det kan vara läge att lägga in en liten extra stöt.

Nähä? Det menar ni inte.
Tjena blixten.

mitt största intresse får jag lov och säga är kläder och allt vad det innebär
jag skulle kunna fylla en lägenhet med enbart mina kläder och skor
jag älskar att shoppa.
jag älskar att mixa och matcha.
jag älskar mode.
jag älskar att fascineras av stilar.

jag älskar att bli inspirerad.....



(bilder tagna från stockholm streetstyle)

hmmmm....jaa, trots mitt enorma intresse för mode och stil så var det faktum att det skulle komma ett inlägg om mode på denna blogg lika oväntat och häpnadsväckande som denna dams svar tror jag.

För första gången på Gud vet hur länge ska jag ikväll gå till sängs utan att ställa något alarm.
Och det ska Gudarna veta, den som väcker en sovande Maria imorgonbitti tar jag ej något ansvar för.
Plus i kanten för den kommande, underbara sovmorgonen är att fest ej stått på schemat kvällen innan.

Hmm...det verkar som om vi fortsätter med tema H Ä R L I G T !

Två dagar till, sen är B-uppsats ett minne blott o vi är klara, nästan iaf, bara opponering kvar.
Om två veckar börjar praktiken.
Denna ekvation - förstå vad den betyder!
Två veckor och det enda som ska göras är en sketen opponering .
Faan så goa veckor en har att vänta - välbehövligt!
Go natt.

Vänner o bekanta, ovänner o nötter, okända o kända - de e nu snart lördag.
Så festligt.
Vad som är ännu festligare är att vi imorn ska samlas på slottshotellet för att käka brakfrukost tillsammans.
Och till slut, festligast av allt, den tusen kilo tunga vikten som låg och tryckte på
mina axlar har förvandlats till en lätt fjäder.
Hanterbart, greppbart - vilka härliga ord att kunna forma på tungan och sen uttrycka.
Fest, festligare, festligast - kort o gott
H Ä R L I G T !

Vilken dag.

Jag tror jag har upplevt det mesta i känsloväg idag. De har avlöst varandra likt perfekt uppställda dominopjäser som väntar på att falla för att sedan göra det.
Alla pjäser är nu fallna och en enorm lättnadskänsla värmer ända in i benmärgen.
Jag vill krama om känslan och suga på karamellen lääääänge.

Under denna utbildning så har jag vid två tentatillfällen kännt att detta kommer inte gå vägen. Jag har kuggat. Första omtentan är att vänta.

Tentan vi fick tillbaka idag var av den sorten....jag var helt övertygad om att det skulle stå ett fett U på den.
Bara att gilla läget. Bara att skylla sig själv när man inte pluggat ordentligt, man kan inte bananskala hur länge som helst. Nångång ska den som har lätt för sig snubbla. 
Tusen försvarsmekanismförklaringar.
MEN, att förbereda sig för ett U är omöjligt trots att man vet vad som väntar.
Så med det.....ångesten som kom över mig likt en ångvält när jag skulle hämta tentaresultatet idag går inte att beskriva. Det är så fruktansvärt hemskt.

När jag sedan kunde gå därifrån med ett G i handen var jag så mosad av ångvälten att jag knappast kände något. Nu försöker jag bara greppa lättnaden och tacksamheten och njuta av det som idag skedde. Faan så gött.


Så med det.....med bakgrund av gårdagens inlägg - jävlarannama, vad det har tänds lampor omkring oss idag. Och det är inte resultatet av mina nyinköpta glödlampor. Det är något större.

Vï firar två år som roomisar om ett tag.
Det känns som att det var igår vi klev in i denna udda lägenhet och frågade oss själva:
seriöst...är det meningen att vi ska bo såhär?

Hursomhelst, tiden har gått ofattbart snabbt och uppenbarligen var det meningen att vi skulle bo "sådär" för det är "där" vi bor än idag.
Men vad som är ännu mer ofattbart, eller ofattbart är fel ord....snarare beundransvärt och betydelsefullt, är att trots sällskap med varandra cirka 18 timmar per dygn, 7 dagar i veckan så har vi inte haft ihjäl varann och jag är övertygad om att det inte kommer att ske heller.

Visst, det har funnits stunder då vi har varit trötta på varandra, stunder då vi har stört oss på varandra och det kommer att fortsätta vara så - SJÄLVKLART
det vore onormalt om inte!
MEN,
detta utan att någon gång bli osams.
Förstå denna "bedrift".....vi som inte ens har "tillgång" till make-up sex som vanliga sambosar.

För ja, ja vill nog ta och påstå vi lever som i ett samboförhållande. Vi räknas som en person här nere Kalmar. EmmaMaria. Vi gör allt ihop och vi förväntas göra det. Vi är som ler och långhalm. Bill och Bull.
Allt enligt samboprincipen förutom kärleksbiten då förstås......det ser vi till att reda ut alternativt krångla till på varsitt håll. 

Vad vill jag ha sagt?
En påminnelse till mig själv om hur mycket jag uppskattar denna vän. En påminnelse om hur mycket jag värdesätter och uppskattar vår vänskap. En påminnelse om att aldrig hamna i vardagslunk där vi tar varandra för givet. Ett tack och tusen superlativ för att beskriva vad du betyder för mig.

Min andra hälft finns vid min sida hela helgen.
Syster är här på besök.
Vid min andra sida finns som vanligt hon jag bor med.
Jag talar givetvis om Emma.

Idag har jag och mina båda hälfter pluggat (?)....nu på eftermiddagskvisten har koncentrationen börjat dala, de flesta knivarna i lådan är trubbiga och det fnissas mest hela tiden.
Något som har en tendens att bli svårt när allt detta händer är att finna rätt ord för att formulera det man vill ha fram i sin  text.

Nyss frågade jag Emma:
Varje gång jag ska beskriva att en ny situation eller förutsättning har "hänt" så kommer jag bara på formuleringen "kommit till stånd". Hit me med en alternativ formulering så jag kan variera språket!
Emma svarar:
Förspel

Va det roligt?
Det var iallfall sjukt roligt för oss med tanke på den sinnesstämning vi för tillfället var i.
Det fick iaf avsluta vår pluggdag. Det är ju trots allt lördag.

först ut var jag
äggpaketet följde med ut ur kylskåpet, av misstag - äggkraschet var oundvikligt
splasch
faan, tänkte jag
Paketet var dessutom Emmas.
Slängde över ett ägg från mitt paket och la i Emmas. Skadan var så gott som återställd sånär som på den slajmiga sörjan som nu bredde ut sig vid kylskåpets ände.

några timmar senare var det Emmas tur
lite överexalterad ska fröken visa ett jättelitet ägg
äggkrasch blev åter igen ett faktum precis innan hörnet in till vardagsrummet skulle rundas
splasch

jävla ägg till o jävlas denna dag

berättade om de jävla äggen för Cissi
och
som om det vore smittsamt så vart det sedan Cissis tur att splascha ägg
fick nyss sms av fröken med äggkraschinfo följt av ett faan och haha
summa summarum
söder är nu tre ägg fattigare

Som vi får släpa runt på böcker i och med detta uppsatsskrivande.
Vi lånar böcker både här och var, i tid och otid.
Det har visat sig te sig lite problematiskt ibland....svårt att hålla reda på vilka som redan är lånade, vilka som är referens ex och vilka som ska lånas när vi väl ska packa ihop för dagen.
Av någon anledning har vi ändå lyckats klara ut de var gång men av någon ännu märkligare anledning har det ändå pipit (larmet) om någon utav oss var gång vi lämnat bibblan.
Samtliga gånger har det visat sig att larmningen har varit ett misstag för vi har då haft rent mjöl i påsen minsann.
Igår var första gången vi lämnade bibblan utan att larmet tjöt innan.
Yeahh!

OM jag blev en aning förvånad, paff och full i garv när denna bok plötsligt gjorde sig synlig bland de övriga.

Ett referens ex som man ej får låna hem.
Således slapp vi bli visiterade den enda gång det faktiskt fanns fog för det.
Komiskt.
Och nej, det var inte med mening. Och ja, vi ska lämna tillbaka den...sen.

Tankar och känslor går från hopp till förtvivlan, från uppgivenhet till insikt på microsekunder.
Humöret svänger med andra ord.....att skriva uppsats är minst sagt en bergochdalbana av känslostormar.
Idag har tankarna legat mestadels i "ta mig härifrån" alt. "närmsta utväg". Komiskt att man känner sig omringad av dessa skyltar då....


Efter dagens handledning ville jag bara lägga mig på backen och skrika ut som ett barn. Banka hårt med händerna i marken, gråta hysteriskt.
Sen skulle mamma komma och hämta mig och säga att allt ordnar sig.
Ibland vill man bara vara barn igen. Ett barn som ser möjligheter i allt. Ett barn som litar på mammas ord.
Ett barn som inte förstår allvar, konsekvenser, hinder.

Ett antal timmar har nu gått sedan jag ville ha mitt lilla utbrott. Under de timmarna har jag varit barnvakt.
Det var det sista jag hade lust med att vara men det visade sig att det skulle vara det bästa.

Jag har hjälpt lilltjejen med att föda alla de festdeltagare som som stod uppställda på skrivbordet och väntade på fika (ca 100 st) då jag kom.
Som fröken sa - Maria, förstår du hur lång tid det tar att ge alla? Du får ge alla djuren så ger jag människorna.


Allt är relativt....här har denna fröken gått hela dagen och funderat på hur alla figurer ska få i sig lite saft och bulle.  Jag tyckte det var ett lagom problem att engagera sig så jag hakade på hennes orosspår, släppte mina skittankar, gödade kameler, hästar, hundar och möss för fulla muggar.

När allt från apor till prinsessor var matade kastade vi ner alla festdelatagarna i "figurlådan" och så var det bekymret ur världen. Samtidigt kastade jag ner mina bekymmer och jag fylldes åter igen med hopp. Vi ordnar detta. Det kommer gå bra det här. Det är inte hela världen.
Avslutade kvällen gjorde vi med lejonkungen. Får man erkänna att det kom en tår?
Herregud, jag är helt klart alldeles för sentimental nu.

Oj då.
Didn´t see that one comming.
Eller jo, det gjorde jag nog.

Vilket fall som helst så är min helg i Linkan nu över och hemfärd står
på schemat.
Helfestlig kväll i lördags.
Stan levererade som vanligt.
Grabbarna levererade oxå, framförallt genom deras twistermedverkan.


Den enda kategorin som underleverade denna helg var pluggandet. To bad.

Gårdagen bjöd på överraskning efter överraskning.
En lite underlig och crapig var givetvis skoincidenten.
Men den absolut bästa var när fröken Malm dök upp som gubben i lådan och överraskade mig.
Taaadaaaaa! Here I am.
O så kramkalas.

På något jävla vänster hade fröken lyckats undanhålla hennes "åka hem planer" och inte avslöja något, trots min kontakt med henne tidigare under dagen och veckan.
Vilken hal jävel hon är.
En hal jävel som jag får umgås med hela helgen. Ingen är gladare än jag.

det är ju märkligt
tiiiiiiiiiidigt imorse gick en trött Maria upp för att ta bussen hem till Linköping
väl i hallen, fortfarande en aning trött, bestämmer hon sig för att det är dags att byta ut de låga conversen till de höga
det är trots allt på väg att bli höst på riktigt nu
dessvärre kommer det senare visa sig att hon inte har lyckades hålla i vid den "nya" idén tillräckligt länge
hon tar på sig skor och knatar iväg mot bussen

väl på bussen är Maria fortfarande trött....det är sövande att sitta i en buss
hon vaknar hursomhelst till vid ett tillfälle, tittar ner på ENA foten och konstaterar att det faktiskt inte är så stor skillnad mellan höga och låga converse
somnar om igen
dessvärre kommer det senare visa sig att hon inte har jämfört de båda skorna utan hon har bara tittat på ena skon

tillslut är Maria framme i Linköping där möter hon upp sin morsa för en lunch
innan lunchen passar hon på att hoppa in och pröva ett par löparskor
killen i butiken ber Maria att ta av sig skorna för att mäta hennes fötter.....
Maria böjer sig ner och får nu syn på båda sina fötter, bredvid varandra, i dagsljus
ingen vidare syn
tyvärr hade skokillen upptäckt det lilla misstaget oxå


ja, mina vänner
Denna lilla fadäs hände alltså mig idag.
Jag entrade Linköping med en hög och en låg converse.
Det är ju fantastiskt.
Trösten jag fick av morsan var - de är iallafall vita båda två.
Och vad det beträffar skokillen så låtsades jag som om att det var meningen att ha en av varje.

det var det underligaste krogbesöket på länge

vi klampade in
den ene mer sömndrucken än den andre
vi hade väntat oss att de skulle dra en vinnare av de tio finaldeltagarna och sedan var det klart
 sen skulle vi åka hem, antingen som vinnare eller förlorare
simpelt och snabbt

HA - trodde vi ja.
Finalen bestod av att deltagarna skulle tävla in Singing bee.
Så med andra ord så kom "ej festa beslutet" te sig som ett vändigt idiotiskt beslut redan vid utlottningen. 
Att ta sig an en sångtävling på krogen är kanske lite väl magstarkt när man precis vaknat. 
Men det var bara att gilla läget och Cissi klarade utmaningen med bravur.
En andraplats blev det tillslut - surt men va faan.
Inte varje dag man går upp mitt i natten, kör till krogen, klappar händer, hejar och trampar takten till en vän som håller på att vinna en bil efter att dragit av texten till Lena Ph:s Det gör ont samtidigt som man håller på att vakna till.



Vakna till gjorde jag hursomhelst tillslut.....det förde dock med sig att "vakna till" proceduren på nästföljande morgon var väldigt slitsam med mina 3,5 timmars sömn i bagaget.

Då drar vi till Harrys.
Inte i det syftet man normalt sett skulle tro och anta.
Jag har på mig slappiskläder, har precis slagit ihop boken och klivit ur sängen, jag är så gott som osminkad. Uret är snart 01.00 och skjussen är snart här.
Sjukt het förfest med andra ord.

Nej, syftet med denna kväll är då inte att dansa, dricka, ragga.

Syftet med detta sena Harrys/volymbesök är att vinna en bil till Cissi.

Hade ju vart fiffigt om syftet hade vart att vinna en bil till mig själv oxå men den möjligheten såg jag till att sumpa när vi sist var på Harrys och jag fick en lott i handen.
Lotten kastades för jag ansåg att jag redan hade så mycket att hålla reda på med mina två händer. Mobilen i ena en öl i andra.

Sånt är livet, nu ska jag hursomhelst hålla tummarna för att min kära vän vinner bilen.
Om hon vinner bilen så går nog vårt beslut om att inte festa denna kväll till historien som det mest idiotiska ställningstagandet någonsin.
Men det är nog första gången en vinnare faktiskt skulle kunna köra hem bilen från krogen direkt. O de är ju inte fy skam.

det handlar inte om att beklaga sig över höstens intågande
det handlar om att se tillbaka på minnen, glädjas och vara nöjd med nuet

Sommarmys













låt oss nu längta till underbara höstkvällar

Kubb.
Är roligt,
ett tag.







För tillslut blir antingen andra saker intressantare eller så blir man förbannad.

  


Men hursomhelst så är det somrigt och mysigt att säga att man kör kubb.
Och ärligt talat,
hur ofta kan man säga att man kör kubb vid en strand, en oktoberkväll, iklädd i shorts?
typ aldrig
jag njöt
sen att jag slog ner kungen tre av tre gånger gjorde givetvis att jag njöt ännu mer, vinna ska man, helt klart
tur var väl att jag alla gånger var i det vinnande laget vid kubben för på kvällskvistens spel - Rappakaljan
blev jag sist
och det mina vänner är sämst
då är det alltid bra att kunna dra fram esset i rockärmen (i mitt fall mina tidigare kubbvinster, som jag anser måste väga tyngre än en Rappakalja vinst) och släta över förlusten med att glänsa med sina tyngre vinster

Rappakalja var för övrigt ett skojigt spel.
Skrattade mest hela tiden.
Och poängen är att ha pokerface.
Gick som sagt sådär.
tihihihi

1:a oktober.
22 grader varmt, klarblå himmel.
Sitter lättklädd i solstolen och lyssnar till ljuvlig musik.
Laddar inför den stundande kubbturneringen och den svalkande ölen i Kalmarsundsparken.
Man kan definitivt ha det sämre än såhär.