Dagar som flyger.

Lillfröken ringer:

E - Hej Maria, tänkte att vi skulle planera lite för imorn, imorn på kvällen.

Jag - mmmm

E - Mys o så litegrann.

Jag - Mmm, de e klart vi ska ha fredagsmys!

E - Kan vi äta tacos imorn Maria?

Jag - jaaaa, va gott. De är min favorit, de gör vi E!

E - Men Maria, kan du laga tacos då?

Jag - (En aning stött) eh, ja, jamen de e klart ja kan.

E - (lite osäker) Är de säkert?

Här, precis här, hamnar vi i lite utav ett dödläge.
Antar att de är förgäves att anklaga en femåring för outgrundade påhopp?
Antar också att de är förgäves att övertyga fröken om att jag faktiskt kan laga tacos precis lika gott som frökens mamma.

Så jag lämnade diskussionen där och sa istället till fröken att hon gärna fick hjälpa mig med tacosen imorn och att den med all säkerhet kommer bli en riktig kalastacos då.

Det svaret var fröken mer än nöjd med, lillasyster med om man ska lyssna till de ljud som hördes i bakgrunden.

Så, imorn blir de alltså tacokalas, Disneydags och lek med kidsen på Öland.
Festligt värre för moi!


viktig upplysning.

mycket ståhej och debatt har det de senaste dagarna varit kring det nygamla fenomenet och begreppet "vobba".
till det säger vi;

förstår ni hur mycket vi studenter "luggar" - alltså är lediga men pluggar på ett eller annat sätt ändå? pluggliv innefattar mycket fritid men fritiden är sällan samstämnd med fullständig bortkoppling av studier (även fast vi många gånger gör sken av att det skulle vara det).

idag har vi luggat hela dagen.
chillat på kullzenska med allehanda gottigheter samtidigt som vi har varit nedsjunkna i telefonerna för mejlrespondering och i blockena för idéfunderingar.
kutat omkring med öppna shoppningsarmar har vi oxå gjort.
 




Tisdag.

Idag har vi jobbat lite allehanda oklarheter.
Vi (jag) har tagit fel på personer vi (jag) har varit säkra på och tagit rätt på personer vi (jag) vart osäkra på.

Skickade en förfrågan med lite krav till hyresvärden. Dock visade det sig att meddelandet skickades till pappan i en av familjerna jag är barnvakt hos inte hyresvärden.
Fick ett lite frågande svar tillbaka.

Skickade oxå iväg en förfrågan ang vår uppsats till en av mina gamla lärare på högstadiet. Adresseringen var en vild chansning men den visade sig vara helt korrekt. Fick svar, ett lite överrumplande svar dessutom.

Ringde morsan gjorde ja med, trodde jag. På riktigt ringde jag min gamla frisör Mona. Sa åt henne att plocka upp mig på stationen nästa vecka. Mona var väldigt frågande till det önskemålet. Jag förstod givetvis ingenting.

Den enda korrekta kommunikation idag var samtalet till Bobban. Och då ska jag egentligen erkänna att jag först ringde Banken. Men jag blev direkt misstänksam när den så kallade Bobban ombad mig att trycka in siffror som skulle koppla mig till mitt ärende. Och något ärende vid namn "skvaller" fanns inte.

Som sagt, lite oklar dag. Eller en något oklar Maria-dag. Lite som de brukar med andra ord.


gonatt.

när oläglig tajming och läglig tajming krockar på ett sätt du kunde ana men inte inte vågade hoppas eller tro på. 
en helg där tankar lyckas bli ockuperade av annat.

värt!
  


ALLTSÅ, det är verkligen inte var dag man har med sig en egen vimmelfotograf när man går ut och svänger sina lurviga.
Carro rockade med kameran hela kvällen!





måndag.

Idag är de måndag och vi vet alla vad vi tycker om måndagar. Det är lite av bottenskrapet bland veckodagarna.
På måndagar ska inte bara en ny vecka startas, på måndagar ska oftast ens nya lite bättre liv påbörjas.
Vem som kom på att det var just måndagar som skulle få den uppgiften kan omöjligt ha dragit av en fylla på lördagen, varit bakfull, lidit av sömnbrist o haft molande ångest inför ny skolvecka på söndagen, älskat de liv man haft och fruktat det liv man väntat.
De är fullkomligt omöjligt.

Ja, måndagar. Sällan någon succédag.

Så med det, jag återkommer med en awesome uppdatering om den fullspäckade helgen när vi väl har hamnat i någorlunda fas här nere.

Tills dess, ska man få det man vill ha här i livet så får man ibland se till att snylta sig in en aning. Det gäller både de stora och de små tingen. Igår var det våffeldagen och vem vill inte ha en våffla?
Precis, ingen vill ju inte ha en.
Tur för oss att gubbarna i kvarteret anordnade våffeltillställning på utegården lagom tills det att vi valde att åter se ljus på eftermiddagen.


Fredag.

Huset är nu fullt av människor. Huset fylls av skratt, kärlek, pikar, mys o löjliga skämt och Jag stortrivs.

Inom kort ska ja dessutom få skicka hamburgare över telen med dej.
Hur bra?
Awesome.



Update.

Okej, flickebarnet sover. Några hippa, sjungande tandbortsdrag med giraffen samt fem rader ur Barbapapas teater och damen var slut som artist.
Jag ligger i soffan och anser att ansträngningen kontra timpenningen i nuläget är ganska fin.
Bakom mig ligger det dock en dogg o sover. Vid fotändan ligger dessutom tre katter och breder ut sig.
Det är ju inte utan att man känner sig lite obekväm, lite nervös.


torsdag.

med en . lämnar vi nu plats åt leende.
vi vänder blad, jag är ungefär lika bra på det som konungen själv.

Emma och jag har hängt på utegården praktiskt taget hela dagen. Om ni andra hade det varmt och skönt idag så hade vi det ännu varmare och ännu skönare. Ja svär. Givetvis.

Lite jobb med kidsen på eftermiddagen/kvällen sen börjar helgens gäster faktiskt trilla in. Syster är först ut och kommer ikväll.
Satan så välbehövligt.


släppa.

när saker och ting aldrig bara är. när saker ständigt avlöser varandra.
det är då murar byggs upp i smyg. det är då reaktioner bleknar, uteblir.
att inte tala, att inte klaga blir till vana

veckor av dominoeffekter igen.
var är då min reaktion?
detta är ju inte att vara stark.
detta är ju att vara nollställd.

jag finns ju här men vet bara inte hur jag ska finnas där, där, där och där samtidigt.
önskar jag visste.


Därför.

Var är vägen ut ur detta varför?


senaste nytt.

vi har börjat kolla på en ny deckarserie.
filmatiseringen av Arne Dahls böcker.

en av huvudrollsinnehavarna, en av poliserna i specialstyrkan som filmerna bygger på är Magnus Samuelsson.
japp, Magnus Samuelsson som i Sveriges starkaste man. Magnus Samuelsson som i östgötarnas östgöte.

man torde tycka att Sveriges starkaste man spelandes som specialagent är en fenomenal idé. Där kan vi snacka hårding.

men, tyvärr Mange. Jag har så himla svårt att se dig som en tuffing.
Östgötskan är det första som sätter stopp för dig. ”Yuppp mää heänderna” får en ju inte att bli sådär asskraj.
Det andra är den Risi-frutti reklam du en gång medverkade i. Jag kan inte sluta tänka på att du ska dra fram en Risi-frutti ur fickan varje gång du sträcker dig efter pistolen.



Slutligen, du var med i det där töntprogrammet i Let's Dance. Hur det påverkar min syn på din hårdhet behöver jag väl knappast förklara vidare.

Men, Mange. Du må vara väldigt otuff men en sköning,det är du, helt klart.

lördag 17 mars

då har man varit på stationen och vinkat av helgens något korta besök.
självklart tråkigt att det är av slaget kort men å andra sidan känns det som att helgen är dubbelt så lång nu.
jag har ju redan haft min helg men ändå är det bara lördag eftermiddag.
dubbelt upp med andra ord.
o det ska man veta, jag är tacksam för allt inbillat dubbelledigt nu.
allt och alla som kan distrahera och distansera mig från allt vad uppsats heter är jag djupt tacksam till.

under min helg del 1 har jag varit fullkomligt distraherad, det ska du veta. 

kylig passion.

jag blir nästan lite förbannad när jag tänker på saken.
hur kan jag planera min vinter utan att ge utrymme åt en sak som jag verkligen älskar.
hur kan jag missa att planera in en resa till snötäckta berg och djupa dalar?
hur kan det nu vara mitten av mars och jag har varken varit på en skidsemester eller har någon inplanerad?

tror att jag får inse att jag blir utan snowboardåkande detta år.

fuck.

















halvvägs till april.

Opassande paralleller må de vara
men
det är svårt att inte associera åt ett visst håll när denna låt.....

dånar ut ur högtalarna samtidigt som man ligger på golvet på Friskis och Svettis med ett stort antal äldre damer som inte har den blekaste aning vad det är för låt de diggar till då vi kör snabba och långsamma rumplyft på begäran av ledaren.

när associationerna inte kan tyckas bli mer obscena skriker ledaren "dags för helikoptern" från sitt klatschiga headset.

Jag blir av någon anledning väldigt okoncentrerad på grund av ett hysteriskt skratt som bubblar inombords,  
men ingen verkar förstå varför.  


vad?

igårkväll blev jag både påhoppad och slickad i ansiktet.
what?! tänker man säkert då. inte riktigt rätt forum för den infon.
men, så behöver man inte tänka.
boven jag talar om i detta sammanhang är en hund.
emils tillfälliga hund.

jag hatar inte hundar, jag ogillar dom inte jättemycket men för det vill jag gärna INTE ha dom på mig.
både husse och hund i detta fall är väl medvetna om min ovanstående ståndpunkt.

så vad händer när jag i godan ro väljer att umgås med dessa två då de är på tillfälligt besök i staden?
självklart, attackerad av en slaffsig hundtunga i fejjat både en, två, tre, fyra, 100 gånger, en husse ifråga som sitter och småler (inte i smyg) åt grejen samtidigt som han låtsas ryta till åt hunden som nyss hoppade upp i sängen och så slutligen en jag som lönlöst försöker värja mig från attackerna.

ja, man blir ju galen.
så galen att jag måste skratta lite.

Måndagsyssla.

Att plugga i detta klimat gör genast att verbet i meningen blir så himla mycket lättare.
Fina timmar i solskenet genererar fina meningar på pappret.
Alla är nöjda. Men nöjdast är nog jag.


om att fylla år.

Hej
Grattis på dig, Jag hoppas hade så bra.
HHHHHHHOOOOOOOORRRRRRRRRAAAAA


jag vill då inte göra narr av någon men en sån här sak kan lixom inte bara få passera.
när något blir så fel och istället blir hysteriskt roligt.

en bekant till mig grattade mig genom att skriva en rad på min wall igår.
jag tackar ödmjukast för det.
verkligen.
men vilka problem jag hade med att förstå vad sista raden innebar i hennes ngt knackiga svenska.
först tänkte jag att det skulle va ngt i stil med "vi hörs"
men
efter noga läsning insåg jag dock att det faktiskt stod HORA med stora bokstäver över hela min facebook.

om tankeverksamheten va hög innan jag såg att det stod HORA så kan ni ju bara gissa hur hög den vart när jag faktiskt insåg det.
att jag dessutom var lite alkoholskadad gjorde ju inte underverk för min tankelogik.
som tur var knäckte Emma HORA ordet. HURRA ska det ju med all säkerhet stå. eller jag hoppas det.

Igårkväll kom det tårta och skönsång till melodifestivalen. De avslutade med ett hipp hipp, hora, hora, hora.
ja, ja bjuder väl på det.

10 mars.

God morgon god morgon, denna lördag morgon.
Här är vi lite trötta o bakissjuka.
Vi har dessutom en pojkspoling i vårt extra rum som inte verkar ha några planer på att vakna o gå härifrån.
Hur vårt hem igår förvandlades till ngt sorts TNE för vilsna och förfriskade ungdomar vet ja inte. Ja vet bara att här har vi en, o han e ensam o inte riktigt kry samt att vårt övriga hem ser ut lite som ett bombnedslag efter våra egna festligheter igår.
"de går bra nu"

Jaja, fullt hus här må de vara men ja ska nog få de att tömmas snart, hur har ja ännu inte kommit underfund med dock.
En kebabrullerest från igårkvällen o vi e kanske tillbaka på banan igen.
jag fyller ju faktikst år idag oxå. Jag fick en grattiskram nyss. En grattiskram och ett "haha, jag hade helt glömt bort asså, hästarna hade sprungit från stallet, sorry".
O så har ju ett blomsterbud plingat på dörren med.
asså, denna dagen kommer att bli fin ändå, känner de.






festligt? pizzabud för 9. fint ska de va.


Idag.

Jag är så himmelens pepp inför imorn.
Ja har myror i brallan som dansar o trampar takten till låtar som får övriga myror att dö av avund.
Brukar inte va så kåt på helgtanken men just denna vecka har varit så förjävla långtråkig o förutsägbar så att ett välkomnande av en rolig och go helg kommer att utföras med några kullerbyttor i längtanlandet känns helt rätt.
Innan kullerbyttorna går av stapeln ska jag dock pallra mig iväg för att träffa Cissi.



vem är jag

om jag någonsin skulle bli osäker på vem jag själv skulle vara så ska jag inte fråga 118 800, det har vi konstaterat.



tisdag.

tänker tillbaka på min dag och försöker erinera mig om något extra skoj har hänt.
inser ganska snabbt att jag nog får sitta ganska länge med den tanken om jag ska lyckas med det projektet.

Emma och jag har suttit på Stadsbiblioteket större delen av dagen och ägnat oss åt vårt examensarbete, eller iallafall vad som ska komma att bli vårt examensarbete.
det är inte så jävla roande alla gånger.
att komma igång och hitta vägen är inte bara lite knepigt det är fullkomligt assvårt.
lite som att köra orientering utan de där stämplingstationerna.
lite som att hitta E4:an i en myrstack.
lite som att köra i en rondell utan avfarter.

bland vägletande och frontalkrockar så har höjdpunkten iaf varit den torra kanelbullen till kaffet.
och hur jävla skojsigt låter det?
inte så man skrattar ihjäl sig direkt.

nää, de blir nog inte så mycket roligare än så här.¨

eller förlåt, självklart gjorde jag en liten lätt vågen samt en galen men tyst vinnargest när det stod klart att LHC slipper kvalserien men den nyheten var mer av en lättnadkaraktär inte hihihi. 


Måndag.

Säg mig Telenor, vad, V A D i detta meddelande anser ni rättfärdigar ett grattis i början?
Trams.


allt eller inget.

o så hade vi jobbat oss tillbaka till Kalmar oxå.
jag och latten. jag och vemodigheten. jag och tröttheten.


Mycket har då uträttats denna helg.

Upp och ner.

Fantastisk kväll igår.




Fantastisk söndag.
okomplicerat.
bortsett från adjöbiten.

Mest bara upp alltså.
men sen kom "neret"
Än en gång hade jag lyckats med att packa ner nycklarna vilket resulterade i ett jävla härj när jag väl kom ner hit och bara vill in i lägenheten.
Halva väskan fick kastas ut på trappen innan jag fann nyckeljävlarna.



Nej!

Krister har slutat köra harrys-taxi och vi alla fäller både en, två och tre tårar.
Va faan!


Lördag.

Häääääääär kan man va, ropar Carlsson o ja i kör under vårt frukostmys denna härliga, soliga lördagsmorgon.


ah, igen då.

gillar ju att man har så supportande vänner.

joinade Bobban och Therese på deras lunch på jobbet igår.
först drämmer Bobban fram Colan o ställer den mitt på bordet samtidigt som hon ursäktar sig med "Amen va faan Maria, ingen cola - de är väl knappast ett smart val?
något senare påstår hon att ja kan glömma det faktumet att vi inte skulle ha vårt feströkhäng på lördag såsom vi brukar.
avslutar det hela gör de båda genom att plocka ner två feta godispåsar från skåpet.

jo, ja tackar ja.

Där i mellan var det ju givetvis trevligare än trevligast. Skrattigare än skrattigast. Så sällskap får de av mig snart igen ändå.

Nu säger vi dock go natt här. Tidig morgon är att vänta.

T G I F

Det händer lite då och då, att okända människor kommenterar nån av mina tatueringar.
Att nån tönt i garderobskön vid 03.00 snåret böjer sig fram lite ograciöst o säger ngt i stil med "amen vart har tjejen sina vingar då" har skett ett antal gånger.
Med andra ord, kommentarerna är inte av någon större rang.
Igår överraskades jag med ett "åh, det var den finaste målningen på en kropp jag nånsin sett" .
Det var en dam i 80-års åldern.
(bara för att förtydliga så är ordet "målning" damens ord. Jag brukar väl benämna det hela med text, tatuering.)

Hur skön iaf?
Asskön.
Avslutade det hela gjorde hon med att påminna mig om att internationella kvinnodagen snart äger rum o då vore det ju passande att kanske skicka in en bild på min målning på ryggen till nån lämplig tidning eller så. Texten säger så mycket om nutidens/framtidens kvinnor menade hon på.

Ja tror nej till förslaget men damen i fråga vann helt klart mitt hjärta.
80 år lixom.


Oj då.

Jahaja.
Vi går ut hårt genom att även utmana löfte nummer två under den första dagen.
De går säkert bra.


om att lova.

Idag har ett sorts marslöfte avlagts.
Som ett litet festligt startskott till löftet såg vi igår till att käka godis, vimpimpla o feströka till fotbollen på olearys.
För!
Under hela mars månad ska fröken Maria I N T E;
• dricka cola
• feströka
• äta godis

Skulle man mot förmodan se mig göra något av ovanstående under dessa dagar kan ni se mig som den gula bilen i leken "gul bil" eller knuff i "Fia med knuff" eller, ja, ni fattar galoppen. Ni får slå mig. Hårt.

När jag i förmiddags var på väg hem kändes löfte nummer ett redan som fullkomligt megaidiotiskt.
Undrar hur mina odds på Ladbrokes skulle sett ut i frågan huruvida jag kommer att gå ur denna månad som en vinnare alternativt som en varelse slagen gul och blå.


RSS 2.0