Detta är ju typ en blogg. Värt att (inte) tänka på?

Om detta anses vara rafflande så har jag det definitivt rafflande just nu.
Nattjobb.
Men så vet ju jag att sten/sax/påse SM måtte vara den mest orafflande sysselsättningen man kan tänka sig. Och vart hamnar mitt nattjobb då?
Nödvändigt ont antar jag. Inte rafflande.

Vi gormar, vi förbarmar oss, vi ger onda blickar, vi suckar.
Varför i helvete åker alla till systemet på fredagar?
Hur kan folk va så dumma?
MAN VET JU ATT DET ÄR KAOS PÅ FREDAGEFTERMIDDAGAR SÅ VARFÖR UTRÄTTA DETTA ÄRENDE DÅ?

Inte en enda gång bland alla suckar och krockande slog det oss att vi själva, rent logiskt sätt, torde tillhöra gruppen "fredagssystemetidioterna" med tanke på vart vi befann oss.

Det måste vara lite så här alla tänker. Eller missar och tänka rättare sagt. Och så är det alkohol man ska köpa. Inte ökar kommaihåg och tänk logiskt verksamheten av det direkt.

Aldrig mer systemet på en helg. Jag ska till Tyskland. Eller iaf till systemet på en måndag.

Vilka jävla första nio minutrar Cloetta center fick uppleva igår. Resterande minutrar var visserligen inte så pjåkiga de heller.

Vad som skedde i hallen kan man ju tycka är omöjligt att ta miste på.
Det var inte omöjligt.
Bredvid mig satt två mycket äldre män som hade sjukt svårt att både hänga med och komma ihåg alla mål som gjordes.
Deras uttalande och diskussioner fick till och med mig att bli lite förvirrad i mellan åt.

? - Nu du Arne, nu smäller det igen. Nu blir det 3-0. Vilken match!
(I själva verket stod det då 4-1 och det var på väg att smälla för "fel" lag isf).

Men vad gör det, 3-0 stod det ju en gång. Och bra match var det ju.

God morgon mina vänner!
Känner ni hur morgonpeppen fullkomligt löper amok så här en måndag morgon?
Är svaret ja? Ja, då får jag be er att dra åt helvete ett tag.
Vara tysta ett tag.
Rent spontan känner jag att det där med Carpe diem kan köra upp ett baseballträ i lämpligt hål medan jag ser till att jag tar mig ann den bedrövliga look som kommer att visas i min spegelbild.

God jävla morgon!

Sitter på bussen, på väg hem.

Fullsatt - check
Skrikande ungar sätet bakom - check
Tighta, höga jeans, noll komfort - check
Bakfull - check
Inget vatten - check
Trasig toa - check
Försenad - check
Inte så vacker - check

Ja, nog ser jag att utsikterna för att detta ska bli en behaglig resa har en stark ridå över sig.
Hela jag har någon gråaktig ridå över mig.
Längtar hem till min fantastiska soffa, mysiga täcke - möjligheterna till horisontalposition.

Lördag 22/9 vs Söndag 23/9.
Jag gör mig helt klart bättre på lördagar, märkligt.

Det kallas något i stil med "att studera", det som visas på bilden nedan. Om det är så, så har vi isf gjort det en hel del idag.
Eller en del iaf.
En del har vi gjort.
Mest har vi shoppat i ösregn.
Nu är vi slut.
Vilken tur att min hemmaplan för helgen står som värd för kvällens "film o göttigt get together".
För inte faan ger vi oss ut i detta förbannade ösregn en gång till. Jag har redan förbrukat tre strumpor och det är att ha förbrukat hela helgens ranson.

Visst är det sådär nördigt störande, tröttsamt och irriterande när man kliver på bussen för att fullkomligt ätas upp av nackkragar, hemmagjorda makrillmackor i folie och termosar. Svenskar på utflykt. Åh va mys det är med fika på bussresan. Oj vilken härlig doft.
INTE.

Jag vill bara skrika till gubbarna och kärringarna som troligen suttit i vecka och planerat matsäck att "för i helvete det är en fyra timmars resa PÅ SIN HÖJD!"

Men jag gör sällan det. Jag suckar, sätter mig tillrätta, knölar ihop bussgardinen som kudde och tar upp min lite halvsvarta frukt ur väskan.

Efter ett tag hamnar jag dock i vad man skulle kunna kalla en ambivalent situation.
Gardinen är inte så jävla skön som kudde, kanske den skulle göra bättre nytta med att förhindra den hiskliga solen som etsar sig fast på min näthinna, frukten ser inte så jävla lockande ut heller. Samtidigt sitter Stig och smaskar gott på sin smörgås och Agda snarkar gott med sin nackkrage.
Jag hatar Stig, Agda och deras överambitiösa resekit.
Men jag vill hemskt gärna låna deras resekit, bara lite.

Idag tog jag mitt pick och pack och åkte till Göteborg.
Irritationspersonerna, "superambitösaplaneraderesenärerna" var på plats i bussen.
Jag himlade med ögonen för att sedan sukta med ögonen.
Allt var som vanligt.

Satan va trevligt jag kommer att ha i denna stad dessa dagar iallafall. For sure.

Ska kanske börja med att meddela att det extremt tomma inlägget nedan skedde på grund av klåfingerhet.
Här kommer nu istället ett inlägg med ett faktiskt innehåll oxå.

Var på bio ikväll.
Vi hade precis gjort oss hemmastadda i biostolarna när jag började uppmärksamma att varenda jävel på denna förhandsvisning verkade ha fått ett enormt sug efter just en cola och popcorn eller en bon aqua citron och chips, ALLA gick med detta i famnen.
Vi diskuterade fenomenet.
Vi tittade sedan bort mot bioduken, vilket tydligen var första gången det gjordes för vår del, och fick syn på både en jävla folkmassa samt massa gratis dryck och tillbehör.

Oväntad sa vi. Gratis är gott sa vi med och joinade övriga folkmassan.

Sen började filmen.
OCH DE TALADE FRANSKA HELA TIDEN.
Vi tittade på varann, nickade förstående och sa i kör " jag hatar franska filmer".

Det uttalandet och givetvis gratiskäket fick vi sedan äta upp. För satan kära ni, satan vilken fin film.

En oväntad vänskap.
Den går rakt in på favvofilmslistan.
Här, en nöjd jag med vår gemensamma samlade gratishög i knät.

Igår var det gallej. Jag återkommer imorgon och då i ett lite bättre skick. Punkt slut.

som om det vore det mest självklaraste i världen så skulle jag INNAN avgipsningen häromdagen fylla i ett skattningsformulär angående huruvida jag kunde bland annat tvätta mig på ryggen, öppna burkar, skära mat.

samma skattningsformulär skulle sedan fyllas i om tre veckor igen för att på så vis kunna se min eventuella framgång, i siffror, med bland annat burköppnandet efter tre veckors rörelseträning.

jag meddelade direkt att det var ju inte vidare nödvändigt att jag fyllde i blanketten innan de tog bort gipset för skattningen skulle ju ligga på noll av förklarliga skäl, det är omöjligt att öppna en burk med gipsad hand medan möjligheterna att kunna öppna burken när gipset väl tagits av ökar avsevärt. Det faktumet har inget att göra med huruvida min arbetsterapeut gjort ett bra träningsprogram eller ej.

arbetsterapeuten framför mig såg dock helt frågande ut när jag förklarade ovanstående, hon svarade bara att det var ju självklart jag skulle fylla i den nu!
Och sen igen om några veckor......"för att du förstår vi måste ha material för att utvärdera våra hjälpinsater och detta mätinstrument är en del i det utvärderingsarbetet"

Rent spontant känner man ju då...

1. Måtte de ha högsta möjliga poäng på utvärderingen, vore ju himla träligt om ngn med gips visade sig prestera sämre utan gips än med gips. Det skulle ju rimligtvis innebära att samtliga arbetsterapeuter på arbetsplatsen är ganska så kass.
2. Den person som konstruerat riktlinjerna för detta mätinstrument borde få sparken.

Vi kan ju säga så här, lika het och befintlig som solen var imorse var jag på iden att ta mig till den storslagna soluppgångsplatsen, alltså noll.

Det vart med andra ord ingen morgonsol. Däremot kvällssol och lite, lite, lite pluggande innan mitt sällskap dök upp.

Jag kommer för att hämta upp mormor.
Vi ställer oss i hissen.

Mormor - Nej men tusingen, nu glömde jag dra borsten genom håret...
Jag - Men de ser fi...
Mormor - (tittar på mitt hår) Jaja, det är inget att göra åt, du har ju oxå missat borsten ser jag så då anländer vi iaf båda två som lite hejsan svejsan i håret.
Jag - (tittar mig i spegeln och ser likadan ut som jag gjorde 10 minuter tidigare, då jag faktiskt gjorde i ordning håret) Hörredu mormor, dags att byta ut Allers och Hemmets veckotidningen till något mer chickt. Hejsan svejsan is the shit nu.
Mormor - Va sa du tösabiten?
Jag - Jag sa det att va synd att vi inte hade någon extraborste med oss.

Annars så ska jag imorgonbitti befinna mig på en storslagen takterass för att skåda en minst lika storslagen soluppgång.
Måtte det vara sol imorgon bara och måtte vi tycka att detta är en lika bra ide imorn som vi tycker det är idag.

Jag möter upp morsan för avfärd mot Malmö.
Morsan är på ett vad man skulle kunna säga "hemskt humör". Ett sådant där oresonligt dåligt humör.
Svordomar far åt höger och vänster, jag tror jag till och med hörde ett könsord.
Jag har lite svårt att ta hela situation på allvar och kan därför inte riktigt hålla mig för skratt i mellan åt.

Mamma svär och jag småler.

Plötsligt inser vi båda att vi befinner oss på motorvägen åt fel håll.

Morsans humör vet nu inga gränser samtidigt som mitt småleende går över till något hysteriskt asgarv.

Det går bra nu.
Nu är vi tillbaka i Linköping iaf och och styr nu kosingen söder ut, den rätta vägen.

"Fittradare", "skitgubbar", "helvetesregn" här kommer vi.

Ikväll värmer jag och Anna upp med firande, detta inför morgondagens stora händelse.

Avgipsardagen!

Måtte det nu vara så att det blir en avgipsardag oxå och inte en jävla nyttgipsdag.

Lördagsspa.
Och frukost 7.30 söndagmorgon.
#nohangovergaranti

Och så självklart,
morgonlyx på torsdagar.

Jag undrar när jag ska hinna ta tag i mitt numera studentiga liv mellan all så kallat lyxeri.
Det är en fundering jag tampas med efter varje "lov".
Märkligt nog verkar det dock som att jag varje gång lyckas med att hitta en lösning trots allt. Men ännu märkligare är nog det faktum att jag aldrig kan komma ihåg hur lösningen ser ut.

Så nu står jag här igen, en vecka in på den nya kursen, med en obefintlig taktik inför mitt så kallade komma igång problem.

Kanske att jag ska satsa på att stänga in mig på någon lämplig plats hela helgen för att på så vis bli tvingad till att få till någon sorts fyr i baken.
Tåls att tänka på.
Tills dess får vi helt enkelt nöja oss med det glödfria.

Onsdagslyx.
Tog av misstag en bit av mögelosten så var tvungen att springa och spy ut det, en liten fadäs bara. Annars fantastiskt gott.

Vet ni?
Jag tror, helt ärligt, att jag skulle kunna lyckas med att lirka mig ut ur detta opraktiska och äckliga gips.
Denna hoppfulla vetskap, men jag vet, även helt ogenomtänkta ide, triggar mig till att ta av skiten för att sedan trä på't igen den dagen då det är dags att besöka sjukan för att ta bort det.

Själva grejen är dock att jag är inte lika hoppfull gällande att lyckas med det där med att trä på gipset igen. Jag anar att ett sådant eventuellt misslyckandet skulle kunna innebära vissa pinsamheter vid återbesöket. 

Med tanke på att läkarnas förtroende för mig redan är en aning vagt då de för allt i världen inte tror på att min skada inte skulle ha uppkommit i ett slagsmål så misstänker jag att uttalandet "gipset bara ramlade av igår, så himla konstigt" inte går hem som någon vidare trovärdig förklaring.

Jag får fundera vidare på detta. Jag inser det. Planen är inte helt vattentät ännu.

(för de som mot förmodan inte ser vad bilden föreställer så, PEACE)

Att jag denna vecka har målat om i mitt kök är ju ingen nyhet.
Vad som däremot blev en högst irriterande nyhet idag var att jag har missat att måla en del av köket.
Ett jävla kryp-in till vägg har gått mig obemärkt förbi.
Totalt.
Men idag, precis när jag var i full färd med att plocka undan alla färgattiraljer och därmed lägga min målarkarriär på hyllan, ja då jävlar uppenbarar sig en jävligt blå väggdel.
Inte nymålad vit. Utan fucking jävla jätteblå.

Jaa, man kan bli förbannad för mindre.