Detta är ju typ en blogg. Värt att (inte) tänka på?

jag är ju ingen hajfena på höger och vänster.
härom morgonen noterade jag ett mycket peppande talk gällande denna osäkerhet då jag zappade bland tv-kanalerna.
må hända att upphovskällan kan ifrågasättas.
iaf, Nalle Puh menar på att om man tittar ner på sina två tassar så vet man att när man har bestämt sig för vilken som är höger, så kan man vara säker på att den andra är vänser.

glasklart. 
om man skulle ta tag i det med körkort snart då.

Jag och syrran har alltid mobbat morsan och farsan en aning för det faktumet att vi som barn aldrig ägde några videofilmer.
Typ inga filmer iaf.
En hyllning-Fotbolls VM 94, Djungelboken och Yrrol. Det var utbudet i vår videohylla.
Inte så kaxigt.
Morsan och farsan menar på att vi aldrig var särskilt intresserade av film så de filmerna räckte gott och väl.
Det var säkert så oxå men det är ändå kul att driva med dem angående detta. Vi påpekar gärna för dem vilka bestående men vi har fått till följd av denna filmunderstimulering.

När farmor en dag berättade att Sara, vid fem års ålder, stolt berättat att hon hade fått två dry martinis i födelsedagspresent, ja då kände vi ändå att uppståndelsen vi givit vårt miserabla filmliv har varit befogat.
Syrran hade fått två DALMATINERgosedjur på fem års dagen. Dry martinis drack de för fullt i filmen Yrrol. Sara fem år "blandade ihop" orden.
Sara fem år kanske inte borde ha sett Yrrol.
Men Sara fem år hade dock inget val ty Fotbolls VM 1994 hade redan setts etthundratre gånger och Djungelboken dubbelt så många.

Är i Växjö.
Hälsar på syrran över helgen.
Vi ligger i soffan?!
Är totally slutkörd efter bara 1,5 dygn i staden.
Vi skrapar nu triss o dricker rödvin.
Tänker att om vi kollar i kors är det större chans att vi vinner.

....och obeskrivlig känsla av saknad.

Tummen upp.
Då är jag ännu ett steg närmare Brasilien.
Landslaget oxå så klart.

På tal om landslag så skapade vi landslagsklass på lördagens bowling.
Vi värmde upp hos mig, gjorde vår performance på citybowlings för att sedan avsluta med att vimla runt i ngn sorts trött segerfest på Harrys. Vem som vann själva bowlingen är ngt oklart. Det var 11 personer som kunde ta hem segern samtidigt som det var 11 personer som efter spelandet påstod sig ha tagit hem just den segern.

Så här i efterhand så kan väl jag gå med på att om jag inte vann så kan jag sträcka mig så långt som att jag kom två.
Slutdiskuterat.

Låt oss säga att du har vaknat vid exakt 05.40.
Du har tittat på klockan, konstaterat klockslaget och sedan, fullständigt omedveten om vad som komma skall, myst ner dig under täcket och somnat om.
Allt är fridens.
I 4 min, tydligen, för sen ringer väckarklockan.
OCH DU FÖRSTÅR INGENTING.
VAR VEM HUR HAR DETTA GÅTT TILL?
Sen börjar det sakta sjunka in.
Det är på riktigt.
Du ska upp och jobba.
What a unpleasent suprise.
Vilken trälig insikt.
När man inte har varit beredd.

Det är lite såhär jag jobbar med han väckarklockan numera. Vi har glidit ifrån varandra, glömt bort vad vi betyder för varandra.
Jag är sällan i behov av han längre.
Jag jobbar natt för det mesta, ja pluggar.
Det kräver inga irriterande pling pling pling innan 07.00.
Nu påminde den jäveln mig om hur mycket jag hatar att inte vakna av mig själv.

Puss och kram.

Ja kan köpa att inte "Harrystaxi" finns i ordlistan.
Det kan jag.
Men finns "Harrysstalkers", ja då kan jag inte riktigt köpa det längre.

Lite så här jag har jobbat med mig själv angående mitt plugg den senaste tiden. Detta för att jag egentligen ska få tiden att räcka till bland annat jobb, renovering, nöje.
Det håller inte riktigt längre.
Jag kan inte komma på fler djur.

#vetlixominteriktighurdetkundegåsåsnett

Min bättre hälft en lördagkväll. Alla andra kvällar och dagar oxå för den delen.

Några glas innan för att lugna nerverna och några glas efter för att...ja, lugna nerverna igen.
Taktik inför gårkvällens biofilm - Hypnositören.
Den skulle ju vara riktigt creepy så vi tänkte smart, vi tänkte förebyggande.

Och vi förebyggde, grundade mycket bra.
Det gjorde vi.
Vet inte om vi grundade lite för bra för filmen var då inte speciellt creepy enligt vår creepyskala.
Vi vart hypnotiserade däremot och därmed väldigt, väldigt trötta dock.
Glasen efter bion var knappast nödvändiga.
Vi var lugna som filbunkar.
Med andra ord, skulle det finnas ngt biobetygslista där ngt berusad ingick som krav så skulle denna film få...låt oss säga tre av fem möjliga glas.

Hursom,
Ikväll ska jag ta glas mest hela kvällen. Ingen plan, ingen taktik.

8 biljetter till detta gallej lämnade vi tillbaka igår.
De ställer in turnén i Linköping.
Va faaaan är de för stil säger vi som gärna hade velat uppleva 90-talet och dess nostalgi för en kväll.

För exakt ett år sedan, den 2 oktober 2011, prydde detta min blogg.

Det känns ganska långt borta just nu.
Inte för att det var ett år sedan, inte för att jag nu faktiskt inte befinner mig i Kalmar utan för att det då var fucking jävla sommarvärme, vi drack öl i shorts och spelade kubb vid självaste stranden i strålande sol och 20 grader värme - den 2 jävla OKTOBER.

Idag är det 10 grader kallt och regn. Det är fucking höstväder.
Jag dricker kaffe i mina långbyxor, har plockat fram paraplyt och ska cykla ner mot stan i något sorts blåsregn. Med andra ord inte superfestligt.

Man skulle nästan kunna tro att jag är lite bitter.
Men skenet bedrar ännu en gång.
Vädret hatar jag. Men jag gillar höstmörkret.
Och idag ska jag träffa Tessan. Tessan som äntligen flyttat hem från USA och inte nog med det, valt att bosätta sig i Linköping. Hyvens choice om du frågar mig.

Måhända att det kan alltid kan tyckas vara är ett visst tema i våra konversationer.
Ett lite barskt tema.
Skenet bedrar.
Detta är sympati, empati, ömsesidig förståelse och peppning i dess vackraste form.