min syster, min andra halva, för evigt
i ren "ohhh" stängde jag av ljudet på telefonen inatt, eller inte bara ljudet, jag stängde av hela telefonen
.tyvärr.
detta resulterade i att väckarklockan inte ringde när den skulle
och det fanns inte en hyvelns chans att jag skulle vakna av mig själv tidigt i och med gårdagen
och det stämde ju.....halv 10 slår man upp ögonen istället för halv 8
notera att jag vaknar till för att en snorunge går och släpar fötterna efter sig och med det sparkar upp grus på mitt fönster (vi bor på källarplan, så ja, det är möjligt)
men ändå är man trött, trött, trött, trött och ska dessutom pallra sig iväg för att jobba
tittar bort mot Emmas dörr som är superstängd, kan nästan höra hennes djupa sovarandetag....blir lite avis
men så plötsligt plingar telefonen och jag får informationen om att barnen är sjuka så jag behöver inte komma och ha hand om barnen idag.
va faan, tänkte ja först, stressat, gått upp och allt i onödan? Planer för dagen i krasch!
men sen...kanske, kanske att det var lite, lite skönt....eller?
ska ju trots allt ha hand om barnen mån, tis, ons nästa vecka, onödigt att tröttna på mitt perfekta extrajobb
så nya planer för dagen blir slappissöndag
inte så illa
pratade med syster nyss och en våg att saknad kom över mig
nu är det bara en månad kvar tills vi ses igen
