Faktarutan - Marias hemska morgonrutin.
när klockan ringer på morgonen så skriker hela min kropp:
STANNA I SÄNGEN för guds skull!
Men jag har lärt mig att resa mig upp snabbare än kvickt när detta skrik överröstar alla mina muskler och tankar.
För till saken hör att när jag väl kommit upp så tycker jag egentligen att det är ganska skönt att ha gått upp - något så klychsigt som att jag "tar vara på dagen" fångar min uppmärksamhet.
Med detsamma försöker jag påminna mig själv om att komma ihåg den känslan till morgonen därpå då klockan ringer på nytt.
Kommer jag ihåg den braiga känslan dagen efter?
Neherå, ALDRIG!
Den är som bortblåst och jag hatar mitt liv i en svår och smärtsam halvtimme-timme.
Det konstiga är att ju fler dagar som passerar i veckan, ju fler gånger jag kommit underfund med att det inte är så farligt att gå upp desto tydligare skriker kroppen
FY FAAAN, STANNA I SÄNGEN, JAG VILL INTE, JAG VILL INTE!
Men som sagt, efter en timme så är jag människa igen, inser återigen att det var ju inte så farligt att gå upp och livet leker igen.
Dagens I-landsproblem kanske men det är hursomhelst dagens sanning
6, 5 timmar kvar, sen är det dags för klockjävel gå och dö
