apriltorrsda
Att påstå att det varit en lugn filbunkedag vore ungefär lika sanningsenligt som att påstå att jag skurar mina golv med jämna mellanrum.
Alltså en stor fet lögn.
Har suttit i olika möten hela dagen, de har avlöst varann, nio timmar i sträck.
Dagen
klockan ringer 6.00 = aldrig roande
cyklar till träningen, det är orkan = irriterad
powerpilates 6.45-7.45 = skönt!
cyklar till jobbet, orkanstyrkan har eskalerat = helvete
kommer till jobbet 8.15
slänger i mig frukost och inväntar första mötet = stressad
Är alla i tid till mötet?
Nej, nej, självklart inte!
Mötet börjar en halvtimme försent = skynda, vi har nollbyte till alla möten hela dagen.
Skyndar de? Nej, nej, tvärtom!
Hinner Maria ha sin lunchträff på Ikea? Nej, nej!
Har Maria annan mat med sig? Nej, nej!
Får äta skolmaten då, vad är det för mat idag då tro?
Fänkålssoppa!
KOM IGEN, fänkål, va är de för kobete liknande sörja?!
Äter 4 bananer.
Möten igen och igen och igen.
Avslutar jobbdagen med att batterierna till telefonen dör samtidigt som vetskapen om att ett viktigt samtal väntas om ca en halvtimme = Inget att göra, faan bara.
Sen cykeln till stan för att möta upp Anna för fika och träning!
ANNA är trött och MARIA är galen
Någon fika? O ja!
Någon träning? O nej!
Mojnad orkan på vägen hem? Nej, utvecklad tornado!
Är Maria hemma nu? Japp!
Trött? Placeringen i soffan besvarar den frågan utmärkt.
Lyssnar till? Ron Pope.
Bitter? Nej, jag blir bara så road av att fånga ironin i jävelskaper.
Vad kom jag på nu? Jag har gått på helg och livet känns ganska så nice.
bara därför avslutas detta med ett;
hej då
stort!
