Måndag.
Idag slog vi till med en liten premiär.
Som tur var fanns det ingen som hade varken parkettplatser eller ståplatser till denna premiär.
Jag talar givetvis om den årliga cykelvurpan.
Detta år var det inte så mycket av en vurpa egentligen....det var mer av en sjukt snygg "ligg ner i kurvan" sväng som tyvärr gick lite långt och förvandlades till en glidtackling utan mål.
Det var så jävla halt, hade inte en chans. Gillar att jag höll på och fiffla med musiken på mobilen samtidigt som fallet skedde oxå. Det vart direkt en lite mer spännande touch på pladasket då.
Hur många kan ha sett fallet?
Höll mobilen?
Och sist....höll jag själv?
Efter check, check och check på ovanstående gjordes en mycket snabb och graciös uppstigning från backen och färden kunde gå vidare mot träffen med Carlsson.
Väl framme möts jag av en Michelingubbe. Påpälsad med till och med termobyxor.
Vad har hon för planer för denna promenad tänkte jag.
Inte så att vintern behagat komma ännu så rull i snö känns långt borta.
Dessvärre så fick jag äta upp den tanken någon halvtimme senare.
För vad sker?
Jo, den snö som ej behagat komma behagade plötsligt komma.
Så vem var plötsligt bäst klädd?
Michelin eller jag?
Michelin tyckte det var lite varmt i sin mundering men nog var hon bäst klädd.
Så grattis Jennie!
