Befrielse?
jag hoppade jämfota upp ur sängen imorse, SISTA DAGEN PÅ PRAKTIKEN GLÄDJE (just jämfota hoppet kan ha lite att göra med att jag hade försovit mig men det var ett glädjehopp upp ur sängen iaf)
nu är jag hemma och man kan ju tro att jag borde ha skuttat hem men jag måste erkänna att det var en aning sorgligt att lämna arbetsplatsen, kollegor och klienter
jag insåg väl nyss att jag har lite hatkärlek till allt som har med praktiken att göra
jag kommer att sakna den största pratkvarn jag någonsin träffat trots att jag många gånger funderade på att låna snickarkillarnas hörselkåpor när hon satte igång (ca 99% av tiden) alternativt sätta munkavel på henne
jag kommer att sakna doften av äcklig kryddad korv som jag alltid möttes av när jag körde förbi Scanfabriken till och från jobbet, trots att jag verkligen hatade doften
jag kommer att sakna mån-fre/ 8-5 rutinen trots att det värsta jag vet är att leva livet på en umärglad rutin
jag kommer att sakna alla tradiga möten med barska, torra paragrafryttande handläggare trots att jag förraktar dem
jag kommer att sakna de där "ahhgah" klienterna trots att jag många gånger har velat kasta ut dom med huvudet före
jag tackar för det finaste avtackandet trots att jag hatar att sättas mitt i centrum såsom ni styrde upp det
jag kommer att sakna att vara frizonen för allt skitsnack trots, eller det kommer jag inte sakna....det är endast hat som frigörs när man inser att man är den personen som får höra all skit om allt alla, från allt och alla.....jag vill inte höra, jag vill inte hamna ikläm, jag vill inte tycka, jag vill inte....aaaaaaa jag hör dig inte, jag hör dig inte - helt enkelt baksidan med att vara den observerande praktikanten
MEN
jag kommer att sakna alla trots att jag inte tänkte det
jag fällde en tår när jag såg en annan tår 
oavsett vad så ska jag nu fira att hatet i hatkärleken är över medan kärleken i hatkärleken föralltid kommer att bli ihågkommet
