den bittra, roliga sanningen OM:
Har ju påstått att jag är lite av en stjärna på det mesta men jag får motvilligt backa ett steg och infinna mig i att stjärnstatusen INTE innefattar konsten att ro en eka.
Faan! ytterliggare en punkt i min "icke stjärnstatus på" lista.
Malm var visserligen ingen större stjärna heller.....
ett under att vi ens tog oss i båten och inte tala om att vi fick någon sorts "fart" på skiten
Alla sorts känslostormar infann sig inom loppet av en halvtimme (så lång tid det tog att ta sig i båten, över till andra sidan sjön och sedan ut ur båten).
Mitt under känslostorm "galen" utbrister Matilda:
- Farsan säger att man ska komma ihåg att njuta när man är ute och ror på sjön!
Visste inte om jag skulle dela ut en käftsmäll eller kissa på mig.
Jag vrålade ut ett hysteriskt asgarv istället och på kuppen höll vi på att kantra.
Stabila rortag?
Jag tror nej!
Vi kom iallafall så småningom iland.....ett antal snurrar senare!
Efter en stund fick vi sällskap av myror och stadsbor som vi är var detta faktum inte att acceptera.
Vi hoppade i båten igen och gjorde ett försök till att ro tillbaka hem.
Jag insåg snabbt att kort, kort kjol inte är att rekommendera när man ska ro....benen var ständigt i vägen
för de farande årorna.
"Oj vad det går"
Text och musik: Moi
Filmare: Malm
Det började givetvis blåsa till lite och det där med "raka vägen hem" fanns plötsligt inte längre inom räckhåll.
Jag försökte på mig en ny taktik med rorningen(?).....tanken var sjukt mycket bättre än vad själva testet blev.
Denna gång var det Matildas tur att nästan kissa i brallan, då jag, oerhört grasciöst, rodde bakom ryggen.
Höll på att dra alla armleder ur led innan jag tog mig ur den nya, urusla rotaktiken.
Tillslut var vi iallafall hemma på land igen och den bedriften resulterade i ett glädjehopp!
Tack, världens bästa Malm för kvällen. Du är bäst.
Du är dock sämst på att ro. (Näst efter mig)
Men det kompenserar vi med att ha så jävla roligt åt det.
