den 24:de o fattig som få
idag hade jag och min handledare en liten AHA upplevelse....
i flera veckor har min handledare talat om "han Andersen"
Varje gång har jag påpekat att det är ju en "hon" Andersen....det är ju en tjej inte en kille.
Varje gång har hon tittat frågande på mig och sagt "ja precis"
Men nästa gång hon ska påminna om till exempel ett möte med denna person så säger hon "han Andersen" igen....
jag fattade nada.....ska de va så jävla svårt att komma ihåg att det är en tjej?
Men,
Idag kom vi på vad felet var i vår dialog....
damen heter Anne Andersen...
säg Anne snabbt och tänk på "han" så låter det faktiskt som han
Problem solved så att säga...
på tal om de så ska jag väl se till att socialisera lite med den Iphonenördiga svettodören som plösligt sällskapat min soffa...vänlig som man är
