Ett till.
Jag hann.
Och kan man tycka.
Men det bör man inte för kvällens cykelhemfärd från Sara var av spektakulär art. Allt för att hinna hem till andra perioden av fotbollen.
Allt för att hinna hem till en gapande och hysterisk farsa.
Tillbaka till själva cykelturen.
Vill påstå att om en sportkommentator hade kommenterat min färd hem hade man trott att det var motorsport det var frågan om.
Jag låg i kurvorna och farten var av dödsklass - minst.
Det var No Mercy på cykelvägen och jag skapade min egen motorfarled.
Jag slår vad om att jag även märkte vägen med bromsspår.
Antagligen överdriver jag en aning oxå, men va faan,
J A G H A N N F Ö R D E T G I C K S J U K T S N A B B T.
Och hur kul blir den informationen om man inte får krydda färden med lite bromsspår, fart och knäskrap. Inte sagt att det inte gick jävligt snabbt för det gjorde det. Men ligga i kurvorna - nja, med en damcykel från 80 - talet är det svårt att få till den poosen utan en efterföljande krasch. Och med en sådan hade jag aldrig hunnit.
