söndagsfestligt.

Om aftonbladets breaking news plingar i telen med ett "Smhi varnar för kraftig storm över hela landet och råder därmed allmänheten att hålla sig inne",
ja, då får man faan skylla sig själv om man något söndagsseg sätter sig på cykeln för att ta sig till Gamla Linköping via haningeleden (öppet fält hela vägen).
Så med det ska jag inte klaga över att jag vid åtaliga tillfällen stod stilla med cykeln trots att jag tog i för kung och fosterland. Jag ska inte tala om hur jag vid lika många tillfällen tänkte "måtte en julmarknad verkligen vara värt detta och samtidigt tänka - jag tror absolut nej". Och framförallt ska jag inte nämna att "någon" faktiskt rådde mig till att ta bussen innan jag åkte.

Istället ska med glädje berätta vad skitfärden ledde till.

En mysig och trevlig adventsmarknad i Gamla Linköping.
Så nära man kan komma julstämning utan snö....
eller vänta....
vi fann faan ta mig en hög med snö. Huruvida den var äkta kan diskuteras men den var vit och kall och det duger.

 

 

Sådärja....efter det var det bara till och trampa hem. Ledmotivet till "Vinden har vänt" kan man ju tänka sig skulle susa i öronen. Men nej, vinden hade inte vänt. Jag hade medvind. Så tacksamt.

På tal om tacksam så var farsan oerhört tacksam och förvånad över att han idag fick se mig gå ut med soporna.
Så pass att det skulle fångas på bild...som ett bevis på att det faktiskt är möjligt att göra det igen om jag någongång skulle påpeka motsatsen.


Vad han inte tänker på är att jag fortfarande sitter inne med det bästa argumentet till varför sopkastningen ligger på hans lott.
Det är så enkelt att soprummet ligger på vägen till hans jobb, absolut inte mitt. Tvärtom.
Tji fick han.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0