Va sägs?

Kliver in i en av de nya bussarna, ny för mig iaf. Och ny i den bemärkelsen att det är ny inredning.

Rent spontant kan jag konstatera att de inte har satsat storkovan på komfort.
Jag får börja pilla bort träflisor från baken bara genom att titta på stolarna.

Vilken tur att jag älskar att cykla. I vintertid speciellt. Och inte o tala om tjusningen med kombinationen; det kalla, det ruggiga, det mörka och de riktigt tidiga mornarna.
Det kommer att bli en fin vinter - dryga milen varje morgon - jag och cykeljäveln i isig terräng.
Men jag betalar hellre lite kyla och frost på näsan än tio tusen flisor i baken.
Så jag är ändå nöjd - för jag är så jävla positiv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0