Detta är ju typ en blogg. Värt att (inte) tänka på?

Vï firar två år som roomisar om ett tag.
Det känns som att det var igår vi klev in i denna udda lägenhet och frågade oss själva:
seriöst...är det meningen att vi ska bo såhär?

Hursomhelst, tiden har gått ofattbart snabbt och uppenbarligen var det meningen att vi skulle bo "sådär" för det är "där" vi bor än idag.
Men vad som är ännu mer ofattbart, eller ofattbart är fel ord....snarare beundransvärt och betydelsefullt, är att trots sällskap med varandra cirka 18 timmar per dygn, 7 dagar i veckan så har vi inte haft ihjäl varann och jag är övertygad om att det inte kommer att ske heller.

Visst, det har funnits stunder då vi har varit trötta på varandra, stunder då vi har stört oss på varandra och det kommer att fortsätta vara så - SJÄLVKLART
det vore onormalt om inte!
MEN,
detta utan att någon gång bli osams.
Förstå denna "bedrift".....vi som inte ens har "tillgång" till make-up sex som vanliga sambosar.

För ja, ja vill nog ta och påstå vi lever som i ett samboförhållande. Vi räknas som en person här nere Kalmar. EmmaMaria. Vi gör allt ihop och vi förväntas göra det. Vi är som ler och långhalm. Bill och Bull.
Allt enligt samboprincipen förutom kärleksbiten då förstås......det ser vi till att reda ut alternativt krångla till på varsitt håll. 

Vad vill jag ha sagt?
En påminnelse till mig själv om hur mycket jag uppskattar denna vän. En påminnelse om hur mycket jag värdesätter och uppskattar vår vänskap. En påminnelse om att aldrig hamna i vardagslunk där vi tar varandra för givet. Ett tack och tusen superlativ för att beskriva vad du betyder för mig.