Tisdag - 20 september.
Vigde hela gårdagens eftermiddag och kväll åt att hjälpa till med inventeringen där Sannars bror jobbar.
Inventering.....hmm, ja det är nog ungefär lika roligt som det låter.
Och visst är det konstigt - det ska då alltid ta sjukt mycket längre tid än vad man tror.
Från att i början bli osäker med räkningen vid hundratal slutade man kvällen med denna process:
en, två, tre, fyra....eller vad de tre? Faan, börja om.
en, två, tre, fyra, fem - eller vad det fem?
Ja, ni fattar galoppen.
Inte nog med att jag var tvungen att hålla koll på räkningen.....på lagret sprang det omkring en liten ettrig bulldog.
Han hade en väldig förkärlek till mina hänglsen.
Jag hade då ingen förkärlek till hunden i fråga.
Så som sagt, inte nog med att man var tvungen att hålla räkningen i huvudet....jag var oxå tvungen att hålla koll på en hund. Så fort han kom så tappade jag räkningen.....antingen av att han börja dra och hoppa i mina hängslen eller av att jag blev så nervös.
Mer bitter än så ska jag inte vara - för det var ändå lite mysigt att sitta i en industrilokal med tusen kartonger runt omkring en tillsammans med ett gäng övertrötta nötter. Att småtjattra vid pizzapaus och se mörkret falla mer och mer. Få smygtitta på väldigt mycket snygga kläder....ny kollektion och mycket som inte kommit ut på hemsidan ännu.
.inte fy skam.
Detta lät nästan överdrivet postivt va?
För att kompensera - kom ut efter 21.00 tiden och vi skulle ÄNTLIGEN få cykla hem.
Gissa vem som har ett stycke superplatt däck?
MOIIIIIII!!!!
Givetvis.
Så vi fick gå hem....dryga timmen.
yeahh.
