Batman.
Mitt ansiktsuttryck va oftast stelnat i ett "öppen mun, hakan nere vid fötterna och ögonen uppspärrade och nästan på väg att trilla ut" tillstånd.
Mina händer va oftast krampaktigt belägna vid stolsstödet med undantag från de tillfällen då de helt okontrollerat flög upp i ansiktet och för ögonen någon gång ibland.
Min förmåga att uppfatta någonting annat än det som visades framför mig var obefintlig.
Igår var vi och såg Batman. Den var helt jävla freaking amazing.
Satan vad bra.
Idag har jag tipsat tre vänner om filmen, det lite retliga är dock att jag varje gång har sagt Spiderman. Men superhjälte som superhjälte antar jag. Är inte så inne i branschen, lätt att ta fel.
Men nu gör vi iallafall ytterligare ett klargörande.
Batman.
Batman.
Det är Batman det är frågan om.
