Söndagsöde.
Det är med stor sorg som jag nu meddelar att OS är över.
Avslutningen blev för min egen del ganska så snöplig.
En fantastisk handbollsfinal väntade och jag var så redo som man kan vara.
MEN, någon gång mellan min fantastiska pepp och startsignalen började mina ögon dock få ett märkligt beteende.
Jag anar att man kan kalla det "så in i helvete jävla förbannat trött", smygande bakfylla är oxå en möjlig förklaring.
Första halvlek är bara en dimma.
Andra halvlek är bäcksvart sånär som på de sista tre minuterna. De sista tre minuterna var jag vaken men tillståndet var vid namn "borta".
En minut gick väl åt att fatta vart jag befann mig. Andra minuten gick med allsäkerhet åt att förstå vad det var jag tittade på och den sista till att komma in i matchen.
För sedan ljöd slutsignalen och jag kunde iaf inse att det var fel lag som slängde sig i högar på golvet.
Hur det kom sig att mitt öde tedde sig enligt ovanstående denna söndag vill jag påstå berodde endast på den drinkafton som vi bjöd upp till kvällen innan.
Drinkaftonen som inte bara satte sina spår i form av fylla och bakfylla. Utan drinkaftonen som även satte sina spår på köksluckor, lådor, kakel, dörrar och bord.
Ska man blanda en avslutningsdrink vid 00.00 snåret, bestående av bland annat blå curacou så bör det vara till ens fördel att stänga locket till mixern innan man trycker på start.
Tror jag.
Eller jag vet att det är det.
