Detta är ju typ en blogg. Värt att (inte) tänka på?

Tur att ja får träffa denna karl iaf en gång per år så vi faktiskt får en chans att fräscha upp alla tokiga, underbara minnen vi har ihop och sedan skratta tills vi ligger dubbelvikta.
Det är guld värt.

Igår va vi i London. Tittade på Ben och en jävla massa St: nånting byggnader.
Strapserade längs med floden, njöt av solskenet, sipprade på varsin latte och hmmm...ärligt talat, längtade så innerligt efter att få sätta oss ner och vila våra trötta ben och bakfyllesjuka huvuden.
Så strapserandet utvecklades väl till lite utav en löpning mot närmaste restaurang i slutet.