de går bra nu.

vilken annorlunda sen fredagskväll jag hade.
betoning på "jag" för helt själv var jag.

jag lekte någon sorts snickare/målare.
vilket både känns och syns på kroppen idag.
jag har slipdamm i håret och vita färgfläckar på händerna....ja, jag fann till och med en vit färgfläck på rumpan.
dessutom ömmar mina armar/axlar efter allt slitande slipande.

man brukar ju säga "ska man va fin får man lida pin".
i detta fall vart det ju "någon annan får bli fin medan du både får lida pin och bli ful.
det kan man ju tycka är lite av en skitdeal.

när vi ändå är inne på tema skit så skedde en mindre fadäs under målningen. eller snarare innan målningen.
möbeln var slipad, torkad o redo att målas. jag hällde upp färgen och tog fram rollern.
men vart faan var ställningen (vet inte vad den heter men den grejen man trär på rollern på)?
puts väck. borta.

då satte jag igång vad man kan kalla ett lösningsfokuserat arbete - alltså gör en egen ställning.

jag pep ut till hobbyrummet som ligger dörr i dörr med vår dörr samt tvättstugan.
ska påpekas att jag var iklädd endast trosor o linne då jag smög ut i och med att jag vart så svettig o dan efter slipningen.
tänkte dock att den klädsen skulle spela föga roll då ingen hänger i den delen av huset en fredagskväll - för vad skulle man ha för liv då (frågetecken på mitt eget liv med det uttalandet kan tyckas)?

hursomhelst....
jag fann det jag behövde i alltiallorummet....blommpinne, tejp och hammare.
allt var frid och föjd.
tills att från ingenstans en granne dyker upp i dörröppningen.
och där stod jag med mina mintfärgade spetstrosor, slipdamm i ansiktet (tydligen oxå håret) hållandes diverse prylar.

en uppenbar incident då man skulle önska att det fanns en knapp att trycka på som innebar att golvet öppnade sig och man föll ner och försvann någon minut.

nu vet jag av erfarenhet att den möjligheten är få förunnade så jag gjorde ett lamt peacetecken, log en aning ansträngt, rättade till trosorna, höjde hammaren och tejpen och sa;
- grejer till ny ställning funna iaf!
Och då mina vänner vart ju tanken om det automatiska hålet i golvet om möjligt ännu mer aktuellt.
Vilket givetvis fortfarande var svårt att genomföra i praktiken.
Så istället lade jag till en mycket snabb förklaring till det nyss sagda och sedan pep tillbaka in i lägenheten med raska steg.

o herrejävlar vad jag sedan målade.

Ikväll ska jag inte måla. Jag lovar. 
Ska socialisera i goda vänners sällskap.
Fint ska're va - gänget får dock acceptera att det troligtvis fortfarande vilar en viss färglukt i lägenheten då de anländer.
Så okej, någurlunda fint ska're va.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0