idag o dä.
det mest orättvisaste i världen (näst efter typ svält och sånt) är när en själv måste stiga upp ur sängen en tidig, kall och ruggig morgon och samtidigt behöva bevittna någon annan ligga kvar och snusa under täcket.
jag som tycker synd om mig själv när klockan ringer redan som det är....när ovanstående scenario inträffar så vet inte min självömkan några gränser.
Tur att jag glömde bort detta så fort jag kom till praktiken imorse. Plötsligt var det inte så synd om mig längre.
Snarare tvärtom. Skål med skumtomtar stod på mötesbordet o allt.
Not. från förra inlägget. Vid det här laget borde man veta att jag inte alltid, snarare väldigt sällan är helt allvarlig i detta forum. En viss ironi genomsyrar mina påståenden många gånger.
Så med det, NEJ, det var inte seriöst att jag skulle vara med i Gladiatorerna. Det var ett så kallat skämt. Vilket torde vart solklart från början. Men tydligen inte.
