måndag.

jag har efter nästan fyra veckor hemma i Linköping insett att den anarki som råder i mitt hus cykelförråd inte är ett tillfälligt tillstånd.
ledarna av detta ej tillfälliga tillstånd, ledarna av detta barska och anarkistiska beteende har en medelålder på cirka 65 jordsnurr.
jag har givetvis anammat detta beteende själv men det är svårt att slå hövdingarna då de har en curfew runt 18.00 vilket betyder att när jag väl ska entra cykelförrådet ett antal timmar senare så är mitt svängrum för anarkistiskt beteende en aning begränsat, minimalt snarare.
så, med ovanstående sagt, jag måste komma på en lösning på detta problem. en lösning som innebär att jag inte längre kommer att komma ner till cykeln och se den inkilad mellan tre andra cyklar alternativt upphängd på väggen eller uppyntad med någon arg lapp,  detta efter att hövdingarna har agerat amok under dagen. (Nej, hövdingarna spelar inte i den smidiga ligan).
 
i och med att jag givetvis inte är det minsta jävlig av naturen så uppskattas förslag som kan få mig att bli lite utav härskaren av 37:ans cykelförråd.
 
tills dess, ja då ser vi till att njuta av stranden, Linköpings pärla  (i detta avseende så har tema strand föga konkurrens i Linköping så att uppnå pärlastatus inom ämnet är relativt enkel men det väljer vi, precis som alla andra Linköpingsbor, att förbise).
 
Stångån i innerstan mina vänner. Vattnet där regeln "se men inte röra" lyder.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0