Söndag.
jag har varit på väg flera gånger, på väg att skriva någonting här.
idag ska jag försöka manövra och besegra detta "på väg" och faktiskt lämna ett spår.
dagarna flyger i väg och jag befinner mig i något sorts vakuum, ett vakuum som består av ett ihopkok av allehanda röriga känslor och tankar. Mycket på gång, mycket som inte går att förklara eller hantera, mycket som skapar nervositet, mycket som ligger utanför min egen kontroll, mycket helt enkelt. På det flänger jag runt som en jävla jojjo för att fylla varje ledig minut med aktiviteter.
Jag gillar inte riktigt detta tillstånd. Jag är i behov av kontroll. Jag vill ha kontroll. Utan kontroll över helheten har jag svårt att glädjas åt delarna.
Att vi i dagarna fick ett positivt besked angående vår uppsats och att det innebär att jag nu kan plocka ut min första examen har jag inte lyckats med att förstå, fatta eller glädjas åt.
Shame on me.
Nåväl, idag har jag min första ensamma natt på jobbet, det är nervöst. Sjukt nervöst. Dryga tre timmar gjorda och därmed dryga sju kvar. Mörkret har fallit och jag har precis insett att Holland-Portugal matchen visas i repris alldeles strax. Efter att ha sett den kommer faktiskt halva natten ha gått, fantastiskt.
Att jag redan sett matchen en gång kommer jag inte låstas om.
Så med det, spännande, undra hur de går nu då. Själv håller jag på Holland.
