om att aldrig mer bära något.
risk att jag nu låter som en bortskämd, platinablond, trög brudjävel men jag skiter i det, det är väl helt enkelt den bittra sanningen isåfall.
Så med det....
jag svär, jag ska aldrig mer vara delaktig (som bärare alltså) i något flyttande.
mina naglar är totalförstörda
mina armar och ben är täckta av blåmärken
min rygg har fått en ny grundställning
hela kroppen värker
Jag tackar min kära min familj som var högst delaktiga till att denna flytt tillslut kunde avslutas. Utan dem hade mitt uttalande om att aldrig mer flytta blivit ett faktum mitt i flytten. Med andra ord hade jag fått bosätta mig någontans i skogarna mellan Kalmar och Linköping, typ Gamleby.
Det hade varit förjävligt.
Men som sagt, så långt behövde det inte gå.
Jag och alla mina saker är nu på plats i min lägenhet i Linköping. Så jävla gött. ALLT är uppackat vilket känns helt fantastiskt då den delen är förjävla tråkig.
Just nu håller jag på att skruva ner saker från väggarna, med min nya skruvmaskin är denna syssla lite utav en fröjd.
Spackling och ommålning oxå och mitt place är på G.
