släppa.

när saker och ting aldrig bara är. när saker ständigt avlöser varandra.
det är då murar byggs upp i smyg. det är då reaktioner bleknar, uteblir.
att inte tala, att inte klaga blir till vana

veckor av dominoeffekter igen.
var är då min reaktion?
detta är ju inte att vara stark.
detta är ju att vara nollställd.

jag finns ju här men vet bara inte hur jag ska finnas där, där, där och där samtidigt.
önskar jag visste.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0