Torsdag.
I en microsekund känns pluggandet ganska ok. Det är med allsäkehet under den microsekunden då jag precis har lyft blicken från böckerna och sett ut över vattnet.
Under sekunderna därimellan, sekunderna utan microsekunderuppehåll känns pluggandet väldigt tröttsamt.
Det är inte själva uppsatsskrivandet i sig som är svårt, det är omfattningen, det enformiga arbetssättet och den lack of control man har på sitt material och skrivande som är påfrestande.
Måtte detta skrivande snart va över.
(När jag läser igenom inlägget och ser på bilden känns inte min klagan riktigt befogad. Det skrivna säger en sak medan bilden säger något helt annat. I detta fall får man helt enkelt bara ta mig på orden och istället se äventyret på bilden som ett tappert försök till att skapa lite ljuspunkter i vår annars ganska trista pluggvardag).
Nu ska jag hursomhelst lägga ner pluggandet för idag. I helgen väntas bröllopsklockor och allt vad det kan tänkas innebära.
Under sekunderna därimellan, sekunderna utan microsekunderuppehåll känns pluggandet väldigt tröttsamt.
Det är inte själva uppsatsskrivandet i sig som är svårt, det är omfattningen, det enformiga arbetssättet och den lack of control man har på sitt material och skrivande som är påfrestande.
Måtte detta skrivande snart va över.
(När jag läser igenom inlägget och ser på bilden känns inte min klagan riktigt befogad. Det skrivna säger en sak medan bilden säger något helt annat. I detta fall får man helt enkelt bara ta mig på orden och istället se äventyret på bilden som ett tappert försök till att skapa lite ljuspunkter i vår annars ganska trista pluggvardag).
Nu ska jag hursomhelst lägga ner pluggandet för idag. I helgen väntas bröllopsklockor och allt vad det kan tänkas innebära.
Kommentarer
Trackback
