Typ helg, igen.
Sitter på tåget och fördriver första anhalten med att köra rumble.
Är på god väg att slå min ärkerival när det är dags för sista omgången.
Inser att chansen att konduktören kommer och ska checka just min biljett mitt under den tre minuter långa spelperioden är ganska stor, så jag bör med andra ord vänta med starten tills det att biljettchecken är gjord.
Det är då den där märkliga, optimistiska och naiva delen av hjärnan ser sin chans och motargumenterar med ett "du kan möjligtvis kanske hinna".
Jag tryckte givetvis "start" direkt.
Två fantastiska minuter in i spelet kommer den där förbannade konduktören. Givetvis.
I två korta sekunder for möjliga scenarion som skulle kunna rädda mig från att förlora denna omgång genom mitt huvud;
1. Spela vidare och låtsas att du inte ser herrn i konduktörmunderingen.
2. Stirra ner i skärmen, svär och ryt åt herrn att han får ta dig på tillbakavägen.
När de två sekunderna var slut for en fet "vilken jävla nörd jag är" pik genom mitt huvud.
Jag tittade då upp, log mot konduktören ( en aning ansträngt, det ska jag inte sticka under stolen med), lade ner mobilen och med det förlorade spelet för att sedan plocka fram den förbannade biljetten.
Denna fredag går nu till historien som dagen då jag förlorade min spelnördsoskuld.
