Tisdagsöverraskning.
Låt oss säga att du har vaknat vid exakt 05.40.
Du har tittat på klockan, konstaterat klockslaget och sedan, fullständigt omedveten om vad som komma skall, myst ner dig under täcket och somnat om.
Allt är fridens.
I 4 min, tydligen, för sen ringer väckarklockan.
OCH DU FÖRSTÅR INGENTING.
VAR VEM HUR HAR DETTA GÅTT TILL?
Sen börjar det sakta sjunka in.
Det är på riktigt.
Du ska upp och jobba.
What a unpleasent suprise.
Vilken trälig insikt.
När man inte har varit beredd.
Det är lite såhär jag jobbar med han väckarklockan numera. Vi har glidit ifrån varandra, glömt bort vad vi betyder för varandra.
Jag är sällan i behov av han längre.
Jag jobbar natt för det mesta, ja pluggar.
Det kräver inga irriterande pling pling pling innan 07.00.
Nu påminde den jäveln mig om hur mycket jag hatar att inte vakna av mig själv.
Puss och kram.
