Tisdag.
Vet ni?
Jag tror, helt ärligt, att jag skulle kunna lyckas med att lirka mig ut ur detta opraktiska och äckliga gips.
Denna hoppfulla vetskap, men jag vet, även helt ogenomtänkta ide, triggar mig till att ta av skiten för att sedan trä på't igen den dagen då det är dags att besöka sjukan för att ta bort det.
Själva grejen är dock att jag är inte lika hoppfull gällande att lyckas med det där med att trä på gipset igen. Jag anar att ett sådant eventuellt misslyckandet skulle kunna innebära vissa pinsamheter vid återbesöket.
Med tanke på att läkarnas förtroende för mig redan är en aning vagt då de för allt i världen inte tror på att min skada inte skulle ha uppkommit i ett slagsmål så misstänker jag att uttalandet "gipset bara ramlade av igår, så himla konstigt" inte går hem som någon vidare trovärdig förklaring.
Jag får fundera vidare på detta. Jag inser det. Planen är inte helt vattentät ännu.
(för de som mot förmodan inte ser vad bilden föreställer så, PEACE)
